Imorgon måste Alva försöka få en tid till reuma, många utslag å ont sen ett tag. Det är kämpigt, vill ju inte behöva höja cortisonet…

Mår inget vidare själv, det händer för mycket, då säger psyket ”stopp, klappa hårdare hjärta, låt henne aldrig sova, stressa mer, ge henne yrsel”- hej panikångest? Madde har ringt å peppat många gånger i helgen, så långt borta, men så nära ändå??

 Vanora gillar oxå fil och blåbär?