Jag har alltid, sen jag var pytteliten, varit så stolt över min pappa. När han spelade, hur han ser ut, hans humor, hans (på senare år) tysta men självklara stöd. Alltid. Trots att vi kanske inte uttalar orden. Finns ingen så hängiven skog å mark, rabatter på landet, grillmästare! Han är bäst att bjuda på mat, äter allt å mycket och är alltid så tacksam. Vi är så lika till sättet, vilket såklart lett till bråk. Inte så mycket nu. Just nu känner jag bara sån kärlek och samtidigt bottenlös sorg över att han är så sjuk! 

❤️❤️❤️ Älskade pappa❤️❤️❤️