De behövde sticka 7 gånger innan träff på operation. På foten, benet, armarna.. Till slut blev det en i foten och en på insidan av handleden (första gången där). Hon grinade 1,5 timme och jag var långt därifrån. Nu får jag inte följa med ända in tills hon somnar, som på Barn. Hon är ju vuxen gudbevars. Blåmärken överallt. Men det läker. Vi ska tillbaka på måndag redan för sårkontroll och borttagande av en liten bit handske i ena såret, som lämnades för att det skulle vara öppet för dränering typ. Hon kräktes och var yr rätt länge efter narkosen, vaknade 5.30 av att hon skrek av smärta, när bedövningen släppt. Men det har gått bra med Alvedonhjälp.

Orkar inte berätta om pappa än, så otroligt svårt är det, men han är hemma ❤️, han ville verkligen hem och sova i egen säng, utan tre medpatienter snarkandes och hostandes dygnet runt. Fantastisk personal på onkologen, men undermåliga lokaler, så gammalt och slitet. 

Så imorgon bitti ska jag gå upp till FAR med ägg och kavringmacka med lagrad grevé på?❤️?

Idag har han blivit klippt hemma av min å Alvas fantastiska frisörvän?? För evigt tacksam för det.