Kategori: Sjukhus (Sida 13 av 13)

Så är det inom vården. Det är en ny verklighet som gör mig rätt skakad å tyst för tillfället, därför så tacksam när nån annan skriver orden…

http://vardvraket.blogspot.se/2015/02/jag-skams.html?spref=fb&m=1

Jobbade till 11, gick sen till Alva, som var ensam på reumatologen sen 8. Vid halv tolv kom läkare å gav provsvaren, vilket resulterade i en del nya mediciner, bl a Adalat (kärlvidgande) och diverse vitaminer. Hon var jättetrött idag, hade inte orkat plugga nåt. By the way, efter läkarvisiten:, ”du kan väl kolla på mina underben”?

Visst, vänster vad tydligt större än höger? och ömmar rejält. Detta har jag hört förr, för typ tre dagar sen, men totalt glömt bort, ja – min hårddisk är full för länge sen, det jag inte påminner om i mobilen finns inte… Kan det vara blodpropp?

Läkare skriver akutremiss för att göra flebografi, en slags röntgen/ultraljud med kontrastmedel., för att utesluta propp. Det innebar oxå nål/infart på ovansidan av foten, vilket såklart inte gick på första, men andra försöket, utan Emla som vanligt. Så jäkla impad över henne, så tuff å stark fast det såklart gjorde skitont på ren svenska.

Vi fick åka transport till röntgen å blev varnade för lång väntetid pga datortrassel, men det gick jättefort.

Det låg en tant på en brits när vi kom fram som bönade att transportkillen skulle skjutsa hem henne, för hon hade väntat i minst 2 dagar, sa hon ? Stackars lilla tanten, det kändes såklart som 2 dagar för henne men var inte det, tack å lov 🙂

Själva undersökningen gick bra, vilken maskin alltså, hon blev fastsurrad och fick åka upp i taket nästan, som en karusell och han såg ingen propp, sa han! Det är sån himla anspänning att vänta på ett besked så där, ensam, när man inte vill visa på utsidan hur jäkla orolig man blir, så det känns så bra nu.❤️ Svullnaden å ömheten finns i och för sig kvar och vi vet inte vad det beror på, MEN det är inget farligt alla fall. 🙂

Tre dagar á 6 timmar påbörjade på Reumatologen. Idag ska jag vara med, imorgon Hansa och på onsdag mamma.

A får kärlvidgande dropp Ilomedin för att förbättra cirkulationen i främst händerna, där hon har störst problem (sen mardrömssommaren 2014, när hon hade vaskulitsår samt fick propp i lillfingret).

Vet inte hur många gånger hon blivit stucken, men i snitt ett par gånger i månaden i 7 år. Ända sedan första början, när hon bara var 10 år har hon bara accepterat att bli stucken, utan att bråka, mer än vad man kan säga om många vuxna eller friska. Allt blir ju rutin och vardag, när man måste. Varje gång har jag önskat att det var mig de stack i, nåt går sönder inom en när man står bredvid, hur tacksam man än är för vården.

Den första och bästa ”stickerskan” hette Rosie. Hon pratade om det A älskar mest, hästar och på så sätt distraherade. ❤️ Det var även hon som ”nominerade” A till Min Stora Dag, mer om det i eget inlägg.

Undrar hur mycket pengar jag lagt på dyr och inte alltid jättegod mat genom åren… Imorgon får det bli medhavd mat!