Gastroskopin, den tredje i hennes liv tror jag, Ă€r över och det gick jĂ€ttefort och bra, sjĂ€lva undersökningen. Hon fick rejĂ€lt med lugnande och Ă€ven bedövningsspray i munnen, sĂ„ jag har en groggy tjej hĂ€r hemma i skrivande stund. Tror hon upprepade samma frĂ„gor fyra-fem gĂ„nger efterĂ„t?, ”nĂ€r ska jag göra undersökningen” och ”sĂ„g det bra ut”? Hon var bra vinglig pĂ„ vĂ€g den korta biten frĂ„n kirurgmottagningen till garaget. Helt underbar personal, bĂ„de sjuksköterska och lĂ€kare. Ăverlag har de varit extremt bra alla vi trĂ€ffat just dĂ€r.
Det var en glipa pÄ vÀg upp med slangen, vid övre magmunnen, som kan göra att hon mÄr illa. Fick tips pÄ vad som kan lindra, foto bifogas:
Jag klarade ocksĂ„ av det bĂ€ttre Ă€n sist, för ett Ă„r sen, nĂ€r jag fick panikattack inne i undersökningsrummet, bara ”lite” hjĂ€rtklappning nu. Det Ă€r jobbiga lokaler det dĂ€r och hade det just inte varit för personalen, sĂ„ hade det inte gĂ„tt lika bra. För nĂ„n av oss. Det blir nog sĂ„, nĂ€r man har en kronisk sjukdom och springer pĂ„ sjukhuset titt som tĂ€tt, att man hinner trĂ€ffa pĂ„ ”bĂ„de ock” sĂ„ att sĂ€ga.
Dagens ros till personalen?
NÀsta fredag handoperation och sövning igen. Trevlig helg!
LĂ€mna ett svar