Nyss såg jag att det var november i kökskalendern och vände blad. Aldrig hänt att jag inte vänt på rätt dag. Betydelselöst för alla, utom mig. 

Nu vet jag också, att det finns inga som helst ord i världen som kan lindra en sorg, inga. Trodde själv förr, att man kanske kunde säga nåt litet tröstande, men.. Man är ensam med sin sorg, den är ytterst personlig, tyvärr. Man måste igenom den själv. En kram eller bara nån som lyssnar är värdefullt, de stunder man orkar. Annars vet jag nu, mer än innan, att man inte behöver vara rädd att säga fel ord. Orden finns inte. Det räcker att bara finnas och lyssna.

Allt är pappa, allt. Som du sa Viktoria, tack å lov att djuren finns ❤️