Började morgonen med hasselnötskaffe på balkongen, jättegott. Alva kom hem 6 på morgonen efter en trevlig kväll/natt i Öregrund. Det är hon så värd?, händer inte ofta. Friska får sota för en utekväll kanske en dag, Alva får betala flera dagar. Men hon tycker alltid det är värt det.?
Jag fixade djuren, var upp till två apotek för att hämta mer Mykofenolatmofetil (Cellcept), men den var slut, så jag reserverade på ett på väg ut till landet istället. Tröttsamt. Kostsamt. 
Fick med de här finingarna alla fall, Alva hann ligga i hängmattan en kvart, sen åska och regn. Jag hann klippa gräset innan, som jag längtat?Gräsmattan hade faktiskt blivit betydligt grönare sen sista dagarnas skurar??Underbart att luften klarnar, men det behöver ju inte vara så dramatiskt väder och hälla ner ?. Liksom ingen måtta på nånting längre.
Men nu är det sol igen..
Etikett: oro (Sida 3 av 3)
Så orolig för så mycket.
Såna här septemberkvällar hjälper till att ge lugn.
Vackert ljus
Läste just på SLE-sidan om nån som fått 120 000 kr på försäkringen när hennes dotter fick diagnosen. Inte en hög siffra när det gäller svårigheten med en kronisk sjukdom – men ändå! Varför inte Alva?! Vi får bara betala och stå till svars som en brottsling med intyg hit å dit ibland, för att få diverse olika bidrag. Känns som lågavlönade och sjuka inte får plats i samhället. Ja, just nu är jag arg och tycker livet känns förbannat orättvist? Just idag har jag svårt att se det positiva.
Jo, himlen är ju vacker och Johan ska på turné med Laleh. Det är ju positivt ❤️
Tyvärr är det inte guld i mina tankar, utan just oro. Extremt läge nu, börjar sakta inse att jag måste komma bort några dagar för att koppla av och bort allt snart. Sov nästan 5 timmar inatt, ända till 4.30, vilket nästan kändes som sovmorgon. Jobbat i princip oavbrutet hemifrån med en speed som heter duga. Operationsberättelser och hemskheter. Men perfekt, för då slipper man tänka på annat än just jobbet.
Alva tog nya prover imorse, vi såg att leukocyterna var lägre än förra gången, men fortsätter som om ingenting hänt med Mykofenolatmofetil (Cellcept) så länge vården inte säger annat.
Livet är hårt.
Länge sen, typ 8 år sen. Uppmuntran är viktigt. Dessa sitter på insidan av ett skafferi hemma?
Senaste kommentarer