VÀrldens bÀsta moster, kompis Ä extramamma, 14 Är sen igÄr, saknar henne i princip dagligen.

Alva blev av med gipset igĂ„r, sĂ„ nu lite mer rörlig, bara mjukt bandage. Hoppas sĂ„rlĂ€kningen fortsĂ€tter att gĂ„ lika bra som hittills. 

Pratar med ”vĂ„rden” otaliga gĂ„nger mellan blogginlĂ€ggen, har nummer att ringa om pappa blir sĂ€mre i helgen, men stora resursbrister (=personal). Ingen vet hur lĂ€nge vi kan fĂ„ vĂ€nta pĂ„ att sjukvĂ„rdsteamet ska komma. Har aldrig kĂ€nt mig sĂ„ besviken och frustrerad pĂ„ vĂ„rden. Att inte ens bli given en jĂ€vla chans att kĂ€mpa.. Han som Ă€r den bĂ€sta pĂ„ just det! Just denna cancertyp svarar vĂ€ldigt dĂ„ligt pĂ„ andra behandlingar Ă€n cytostatika. Varför just den? Varför just han? Nu har jag stĂ€llt frĂ„gan tre-fyra gĂ„nger och fĂ„tt samma svar, sĂ„ det Ă€r ”bara” att acceptera.

Tar tillbaka allt gott jag sagt om att cancervĂ„rden alla fall funkar, den Ă€r enligt bĂ„de sköterskor, lĂ€kare och oss anhöriga minst lika eftersatt som vilken diagnos som helst. Pinsamt Ă€r vad det Ă€r. Stackars dom som inte har nĂ„n som kĂ€mpar, lyssnar och talar för den sjuke. Jag Ă€r stolt och priviligerad att fĂ„ vara med och stötta bĂ„da tvĂ„, om Ă€n det kĂ€nns som inte tillrĂ€ckligt…Sover pĂ„ min arm. BĂ„de Kurt och helst Zigge kĂ€nner pĂ„ sig att inget Ă€r som vanligt, de Ă€r lite oroliga och vill vara nĂ€ra oss, som för att trösta, hela tiden❀

Fredag och stundande helg, den femte eller sjĂ€tte vĂ€rsta i mitt liv so far. Samtidigt som jag Ă€r tacksam för varje dag! Inget kommer nĂ„gonsin att bli som förut, sĂ„ Ă€r livet.? Köpte nya e.s.t symphony samt best of e.s.t till pappa igĂ„r, hoppas han orkar lyssna och skingra tankar en stund. Han Ă„t Ă€ven en nybakt lussebulle igĂ„r och en ost-lök-baconmuffins, varm Ă„ nybakad – det Ă€r livskvalitet pĂ„ hög nivĂ„ samt att fĂ„ höra tacksamheten flera gĂ„nger dagligen, jag kĂ€nner mig verkligen uppskattad❀