Inte som 19-åring, inte som 48-åring heller för den delen. Man ska inte ligga sjuk så här ofta och titta på gamla foton och längta till verkligheten, alltid få anpassa sig till den oförutsägbara SLE:n. Det blir inte lättare, snarare tvärtom! Bakslagen blir svårare och tar mer på mig än tidigare, det är så svårt att inte bli bitter. Så länge drivkraften är förbannnad går det an, jag har verkligen inte gett upp, men vissa sekunder, minuter, timmar, dagar är det kanske okej att känna sig så här?!
Vi har nåt roligt att se fram emot – ✅
Det kommer bättre dagar✅
Vi har varann å djuren✅
Under tiden fortsätter sommaren som om ingenting har hänt. The hurtbullers kämpar vidare med att vara duktiga och hälsosamma, vi med, men på helt andra sätt..
Lämna ett svar