Kategori: Djur (Sida 7 av 10)

Morgonrutiner

Att komma in till Alva med en näve mediciner, juice och temp (hon har jättesvårt för frukost sen länge) och hon har så ont i hela kroppen att hon knappt kan vända sig i sängen.. Det gör ont i mig. Hon hade 37,6 i morgontemp, vilket är feber för henne (hon är lågtempare, brukar ha runt 36,7 på morgnar). Vill ju i sista hand öka cortisonet. Hon har sovit dåligt pga värken och nu måste vi upp, eftersom stallet ska rengöras igen. En av hästarna har ringorm. Med Alvas otur och höga dos Cellcept kan hon bli smittad och immunnedsatta kan ju, som tjatat om, bli sämre än friska, men en sak i taget. Kunde varit värre sjuka.. Rätt hård hud har jag fått genom åren, blivit härdad, det finns stora och små problem och det helvete Alva å jag genomgår i princip dagligen gör att man lättare kan prioritera och uppskatta det lilla. Inte blir mindre empatisk, men det är lättare att se vad som är viktigt att ta strid för. Gudarna vet att det behövs positiv energi och kraft.

Tycker så jävla synd om Alva, det är så orättvist. Ingen kommer se på henne hur trött och ont hon har dock, hon gör allt för att verka ”normal” och frisk. Det är väl mest positivt, men det tar mycket på henne också, både psykiskt och fysiskt, att spela ett spel.

Bara 7 grader nu, men klarblå himmel och sol. Lämnat upp Kurt till pappa.

WE-tävling (working equitation)

Angioödem (Quinckeödem)Hoppas svullnaden går ner fort. Hon är tillräckligt nervös inför tävlingen. Fattar inte bara varför det kommer på morgonen (under natten), när hon inte äter nåt ? Men det hade ju inte allergologen heller nån förklaring till. 

Go Alva & Xet!???

Finaste killen??❤️

Vaken sen 4.30

En lördag. Det är ju tur att tankarna aldrig tar slut

Mest tänkt på … men även tänkt på hur likt i känslor ett dödsfall eller en skilsmässa är, att förlora en vän. (Efter att ha sett en bild på FB på hon jag trodde alltid skulle vara min vän). Life sucks. Men känner samtidigt att jag kan se med vemod istället för att bara se massa frågetecken, det är hennes förlust minst lika mycket och jag har bevisat för mig själv redan så många gånger att jag klarar mig bra ändå. Jag är stark, men inte jämt. Inte såna här långa perioder där allt som kan hända, händer. En del klarar inte av att finnas kvar när det händer svåra saker, som t ex sjukdom. Det är den förklaring jag har och får nöja mig med, för att inte förgås av ilska och besvikelse. 

Kurtan, min allra bästa tröstare och goskompis, har diskbråck, ingen fara än så länge, han fick smärttabletter och ska vila 10 dagar, enligt veterinären i förrgår. Hon trodde först spondylos, men röntgade och såg att det inte var det. Jag hade ju tänkt det värsta, både i diagnos och pengar, så känner mig relativt lättad ändå.  Kreditkortet blev ändå av med 1900 kronor plus 250 för medicin. Fattiga människor ska inte ha massa djur, obviously (tänker på en dikt av Stig Dagerman nu, om just det, kommer inte ihåg dock).

Yes, hittade den, tack Google. 

Från hans sista dagsedel 1954.

Nästa vecka måste Alva till sjukhuset 3 gånger, kolla synfält bl a och första blodprovtagningen sen Cellcept startades, blir tätt i början, varannan vecka. De måste kolla så bl a de vita blodkropparna inte blir för låga. Det är ju ett cellgift/immunnedsättande läkemedel, så biverkningar av stort antal finns. Så rädd att hon åter igen ska drabbas. Hon med. Känns som min mission nu är att försöka minimera sjukhusbesöken alltså, det tar knäcken på vem som helst att behöva dit flera gånger i veckan. Alltid ta hänsyn till det först, innan annat inbokas.

Enough is enough

Åter igen; varför finns inget psykologiskt stöd för en mamma med en kroniskt sjuk dotter? Ska man behöva bli religiös eller rik för att få nån form av proffshjälp, pepp, stöd emellanåt? T ex efter svåra skov och otrygga vårdtider? Hur frisk ska man vara för att orka strida? Ingen har ansvar, man skuffas från reuma till vårdcentral och tillbaka igen. 

Och varför igen tas ett vinnande koncept bort för patienten pga en siffra, 18?! Är det billigare å bättre att inte ens ha möjligheten till psykologstöd emellanåt? Nu har hon än så länge sin ponny..

Skitbesviken, arg, uppgiven och känner mig bara: hur mycket ska man orka?! Började i morse, när pillren jag ger från dosetten är så många å stora att de knappt går ner, det är för jäkligt rent ut sagt??

Ingen banbrytande nyhet direkt, att SLE kan orsaka depression, men tydligen inte i Sverige… http://www.lupus.org/general-news/entry/selena-gomez-announcement-focuses-attention-on-lupus-mental-health-impact

Veterinär med Kurt imorgon kl 16. Också såå gratis NOT! Det räcker nu.

Söndag …

Vet inte var jag ska börja, om jag ens borde blogga nu. Måste få ut en del oro ur systemet alla fall. Det är fler i min närmsta omgivning som mår dåligt. Till och med Kurt, han skriker till ibland, men jag är inte hundra på var han har ont, troligen höger bakhas. Så veterinärbesök verkar inte gå att undvika.. 

Söndagsnöje ?
Var på aoteket i fredags för att hämta ut Mykofenolatmofetil, med 50 % rabatt gick det ändå på 700 kr. Jag vet redan att jag tagit mig vatten över huvudet, med att ha egen ponny och alla djuren, förväntar mig inte att nån ska förstå vikten av dem, det är tungt nog ändå. Och Cosmic har fortfarande inte kommit igång, så mina kollegor är beordrade jobba helg och övertid hela kommande vecka. Och här är jag, på andra sidan så att säga. Känner mig inte mindre stressad över det…  

? Krya på er alla mina sjuklingar och tack för en mysig 3 september trots allt❤️

The dog with the dragon…

Oskar kom förbi med en ”present” till Kurt, en drakdräkt!

Den var på tok för liten, så den passade Missen och Vanora bättre (om de hade gillat att ha kläder på sig)! Skönt att få skratta en stund alla fall. Förlåt djuren

Mys-Kurt är bra att ha när man har ont..

Bollibompa!

Imorgon ska Alva till lung- och allergimottagningen (tror svullen läpp beror på SLE, men bra att få det kollat) och sen nya reuma-prover inför besök 23/8. Hoppas kärlen är samarbetsvilliga, Alva är det alltid alla fall

Monday blues

Mitt mysigaste stalljobb, att hämta och lämna Xet i sommarhagen, min stund av total lycka. Har till och med börjat prata med honom (efter att noga sett mig omkring). Anledningen att jag får den stora äran är att Alva har så ont överallt, vilket ju är allt annat än kul, men vet att hon litar på mig och tycker det är kul att jag äntligen blivit ”hästbiten”, efter alla dessa år av ”åh, varför kan inte min mamma älska hästar lika mycket som jag”Höstväder idag. Deppig. Orolig. Inne i en period när jag drömmer mycket mardrömmar, såna obehagliga som sitter kvar en bra bit in på dagen. Det var länge sen jag hade regelrätt panikångest, men i lördags, på förmiddagen hade jag det. Mycket obehagligt, välbekant på ett otrevligt vis. Varför? Kan inte peka på en enskild sak, men fattar nånstans att det är för allt som komma skall, med Alva, hennes hälsa (ohälsa), att det är bra ensamt att inte ha nån att dela oron med, att inte ha gjort det man velat i sommar, ekonomin, you name it.. Höstfeeling. 

Första augusti

Många, många år sen, innan SLE, kritvitt långt hår, som jag fick fläta, krusa å styla, ridläger på UPK.finaste Alva
Nutid, idag

Alltså, livet som hästägare är mer oroligt än innan. Igår hade han svullna ögon (pga flugor/insekter troligen, jag hade tagit hem flughuvan för tvätt) och idag lite näsblod, vår ponke. Ingen fara dock

Hans ögon är på bättringsvägen, men baddade ändå med koksaltlösning, så det blev rent. På onsdag ska Alva hoppa Pay&Jump på UPK, då rider hon dit och jag går med, genom skogen.

Jag är så lättad, för nu är Oskar hemma igen, från Emmabodafestivalen. Foto ovan: ett par år sen, i Barcelona med gudfadern, Lena å mormor.

Var även upp på Gränbys vaccinationsklinik idag och frågade om de kunde vaccinera Alva (grundskyddet som hon inte fick i mellanstadiet, när hon var dålig), men fick svaret att de inte vaccinerade ”såna med immunbristsjukdomar”, hänvisades till nån större vaccinationsbyrå eller Akademiska.. Inte så trevlig, Alva stod ju bredvid liksom, ”såna där”.. Ungefär samma svar som vårdcentralens psykolog gav, kan inget om SLE.. 
Första augusti – härligt väder idag, skön luft!? Ingen direkt ändring av Alvas mående.

Varmt!

Riktigt varmt och helt vindstilla redan 8.45 i morse, 26 grader. Jobbar hemifrån, känner mig fullkomligt slut efter den här pärsen i helgen.Igår förmiddag, Hansa, Alva och Kurt tog en 1,5 timmes ridpromenad å Kurt höll på flämta ihjäl sigDrick mycket!
Mamma lider mycket av värmen, pappa helt oberörd, konstigt att det kan vara så olika. Alva tål värmen bra, tycker hon själv, det är bara SLE:n som inte gillar det?

Om man ändå fick vara nära en sjö eller havet…. Då är det en njutning, det här vädret. 

Fler som blir trötta i värmen?

Ser en bok jag inte tipsat om förr, The Lupus Encyclopedia av Donald E Thomas, 912 sidor.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »