Det \u00e4r en stor grej f\u00f6r en tjej att f\u00e5 en allvarlig kronisk sjukdom n\u00e4r man g\u00e5r i 5-an. Att sen ens barndoms- och klasskompisar bara f\u00f6rsvinner, slutar h\u00f6ra av sig efter n\u00e5t \u00e5r – det \u00e4r n\u00e5got s\u00e5 fruktansv\u00e4rt att uppleva, allra helst n\u00e4r man som mamma st\u00e5r bredvid och inte kan g\u00f6ra ett skit. Det man helst vill g\u00f6ra \u00e4r att ringa upp f\u00f6r\u00e4ldrarna och fr\u00e5ga hur i helvete de uppfostrar sina barn, n\u00e4r de bara l\u00e5ter det ske. Men det kan man s\u00e5klart inte, det \u00e4r ju s\u00e5 fruktansv\u00e4rt pinsamt f\u00f6r den drabbade, att pl\u00f6tsligt inte ha n\u00e5n i samma \u00e5lder som behandlar en precis som innan<\/b> sjukdomen. Att bli ratad f\u00f6r att de tror att hon ”slipper” skolan, n\u00e4r det enda hon vill \u00e4r att vara som alla andra.. Alva var och \u00e4r samma person – med skillnaden alla mediciner, sjukhusbes\u00f6k, provtagningar, fysisk\/psykisk sm\u00e4rta och inte minst att hon isolerades fr\u00e5n skolan s\u00e5 ofta och ibland en hel termin. Som f\u00f6r\u00e4lder\/vuxen f\u00f6rs\u00f6k <\/i>t\u00e4nk om det var ditt barn som drabbades av sv\u00e5r sjukdom och f\u00f6rlust av n\u00e4rmsta v\u00e4nnerna. Empati. <\/p>\n
Det \u00e4r en hel del jag skulle g\u00f6ra annorlunda, om jag kunde vrida tillbaka tiden. Det g\u00e4llde att prioritera dock och jag gjorde s\u00e5 gott jag kunde, m\u00e5ste jag t\u00e4nka. SLE:n tog ju liksom \u00f6ver. Man fattade inte mitt uppe i det, allt annat som h\u00e4nde (eller inte h\u00e4nde).<\/p>\n
Kom och h\u00e4lsa p\u00e5, ta en fika, skicka ett vykort eller ett sms – vad som helst, minsta lilla betyder massor f\u00f6r en sjuk och dess familj. Att inte bli bortgl\u00f6md, att n\u00e5n bryr sig.<\/p>\n
Tack och lov kommer det nya v\u00e4nner under \u00e5rens lopp, det \u00e4r inte hur m\u00e5nga kompisar du har som \u00e4r det viktiga, utan att du har n\u00e5n\/n\u00e5gra <\/b>?<\/p>\n
Det h\u00e4r \u00e4mnet g\u00f6r mig \u00e4n idag riktigt arg och f\u00f6rtvivlad faktiskt, det g\u00e5r inte att ta in vidden av vilket helvete vi faktiskt r\u00e5kade ut f\u00f6r, det g\u00e5r inte<\/b> att f\u00f6rst\u00e5 hur man kan behandla ett barn s\u00e5 h\u00e4r. Om barn g\u00f6r det, borde f\u00f6r\u00e4ldrar och i viss m\u00e5n l\u00e4rare g\u00e5 in och ber\u00e4tta att man inte exkluderar n\u00e5n f\u00f6r att en sjukdom drabbar personen ifr\u00e5ga. Det \u00e4r ju att sparka p\u00e5 den som redan ligger. Om n\u00e5n i klassen f\u00e5r cancer, struntar man i den v\u00e4nnen d\u00e5? Jag hoppas verkligen att denna typ av mobbing\/uteslutande inte drabbar n\u00e5n<\/b> mer i hela v\u00e4rlden. Inte ett enda barn!? Wishful thinking..?<\/p>\n
#friends #lupusawareness #fucklupus #thebittertruth #supportlupusawareness<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det \u00e4r en stor grej f\u00f6r en tjej att f\u00e5 en allvarlig kronisk sjukdom n\u00e4r man g\u00e5r i 5-an. Att sen ens barndoms- och klasskompisar bara f\u00f6rsvinner, slutar h\u00f6ra av sig efter n\u00e5t \u00e5r – det \u00e4r n\u00e5got s\u00e5 fruktansv\u00e4rt att uppleva, allra helst n\u00e4r man som mamma st\u00e5r bredvid och inte kan g\u00f6ra ett […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true},"categories":[6,8,9,32,21,25,27],"tags":[287],"jetpack_publicize_connections":[],"yoast_head":"\n