Monday blues

Mitt mysigaste stalljobb, att hämta och lämna Xet i sommarhagen, min stund av total lycka. Har till och med börjat prata med honom (efter att noga sett mig omkring). Anledningen att jag får den stora äran är att Alva har så ont överallt, vilket ju är allt annat än kul, men vet att hon litar på mig och tycker det är kul att jag äntligen blivit ”hästbiten”, efter alla dessa år av ”åh, varför kan inte min mamma älska hästar lika mycket som jag”Höstväder idag. Deppig. Orolig. Inne i en period när jag drömmer mycket mardrömmar, såna obehagliga som sitter kvar en bra bit in på dagen. Det var länge sen jag hade regelrätt panikångest, men i lördags, på förmiddagen hade jag det. Mycket obehagligt, välbekant på ett otrevligt vis. Varför? Kan inte peka på en enskild sak, men fattar nånstans att det är för allt som komma skall, med Alva, hennes hälsa (ohälsa), att det är bra ensamt att inte ha nån att dela oron med, att inte ha gjort det man velat i sommar, ekonomin, you name it.. Höstfeeling.