Liksom såklart risken att må dåligt psykiskt pga att det är en kronisk sjukdom.
För att inte tala om självhat, känsla av värdelöshet och känslan av att ligga samhället till last. Hur kan man förebygga och ens hjälpa när känslorna väl finns där? Vem?
Så sorgligt att det knappt går att prata om. Men tror nog för Alvas del att det hade varit bra om psykolog eller kurator funnits med regelbundet, även efter 18 års ålder. För att inte tala om vänner.Thank you Ruby J, #Lupus sucks! lupus support and humor ?
Mer att läsa från: https://resources.lupus.org/entry/lupus-and-depression
Lämna ett svar