Kategori: Ekonomi (sida 2 av 2)

Äntligen vår❣

Efter att ha hyrt honom i 5 år är Xet äntligen vår, ägare Alva! 

Sponsorn själv, världens bäste bror och son❣

Släpp ut mig, är vi aldrig hemma?!

Han kom till oss direkt när vi gick för att hälsa på honom i hagen, det var som en dröm, sånt lyckorus att äntligen få krama och pussa honom efter 5 veckor..

Världens snällaste och gosigaste ponny

Det blev dryga 4 timmar på Ekerö i gassande sol, veterinärbesiktning som gick som förväntat och vårt första hästköp.. Nu är han äntligen hemma där han hör hemma! Hoppas Alvas höga feber kvällstid och värk försvinner nu. Kanske en del av stelheten alla fall, genom att rida. Febern är svårare att få bukt med, eftersom det är sommar och sol (=kraftiga reaktioner/symptom)

Jag har varit jättedålig sen i måndags, lite bättre idag. Gallgångskramper from hell, vilket kommer nån gång per år och uteslutningsmetoden tyder på att det kommer från det ständiga stresspåslaget. Gode Gud, låt Alva bli bättre och få njuta av sommaren som faktiskt är kvar❣ 

Imorgon kommer hovslagaren (1400 kr), eftersom han inte var skodd på länge. Och förhoppningsvis första ridturen❣

Svårt att hitta geisten 

i dessa tider. All skit som händer i världen, inte minst. Alva som har så ont, som måste väckas varje dag, vardag som helg, sommarlov som semester, för att ta morgonmedicinerna. Alltid. I snart 9 års tid. Den förbannade ekonomin, får 5912 kr mindre från nu, juli. Tar 4 månader som mest innan nytt beslut om aktivitetsersättning, så det blir till att vara uppfinningsrik och förhoppningsvis kunna jobba så mycket som möjligt. Får hon inte det vet jag inte vad vi gör, går inte att tänka så ens. Det är en väldigt ond cirkel att vara ensamstående och ha ett allvarligt sjukt barn, inte underligt att jag tappat sugen tror jag. Hoppas kunna skriva ett mer glatt dagboksinlägg snart. 

Det var klarblå himmel och sol fram till kl 9 i morse, men nu mulet och blåser igen. Känns mer som söndag än lördag. Önskar jag fick göra nåt roligare med min energi än att prata med myndigheter, känna sig livegen.. Tur jag har mina underbaraste A & O?

Ont å lite feber

Pengar som går för fort, 1 000 kr bara idag på apotek och tandläkare (trots blått kort), så himla tråkiga kostnader.. Skitväder, 4 dagar kvar av semestern.. Fy vad pengar, ohälsa å väder styr humöret ibland. Shopping (mest fönster-?) gör det lite bättre :), vi var till Fullerö. Köpte en smörbytta till mamma (landet), hundskål till Kurt och en dipskål till Alva. Älskar verkligen att ge bort saker! Köpte en liten ?-tavla till hallen med (får väl räknas till mig). Det växer nya pengar, sa alltid mormor

Alva gör precis sin jättegoda linsgryta till middag. 

Hon har jätteont i knäna, svårt att komma upp å ner, lite feber. Hoppas verkligen det går över fort å inte eskalerar.

En dag i taget, svårt att göra planer.. Så är livet med den här sjukdomen, men det är svårt än att inse det.

Kul dag (not)

Morgonen börjar tidigt med att vi kommer till ögon en hel dag för tidigt – gah! Jag som sekreterare har misslyckats totalt i att planera alla tider (6-7 st på en vecka), vilket jag glatt erkänner, det här är ju sanslöst.. Jag ombokade synfältstiden till efter semestern, så gick vi förbi jobbet å tog en styrketår. Sen ner för långfrukost på Fågelsången, jättefint väder idag. Där ringer Försäkringskassan, som jag har ett långt samtal med. Läkarintyg behöver kompletteras med mer och ännu mer.. Ännu mera tid å strul för att få ekonomin att någorlunda gå ihop??
Det här är inte semester nånstans… Förutom privilegiet att få umgås med Alvis ❤️och carpe diem:a de stunder som finns för annat än tråk! Och solen skiner idag! (Som hon måste akta sig för, men ändå får symptom av)?

Oskar har stukat foten illa på Roskildefestivalen, han ringde igår kväll. Vill ha honom hemma NU!❤️

Nu är det snart dags att gå tillbaka till sjukhuset för endokrinbesöket. Sen hem och försöka mota bort all oro, njuta lite.

Endokrinbesöket försenat med 25 min, men ett bra samtal med överläkaren, som skulle grotta ner sig i Alvas journal å ev kalla för GH- belastning  i höst (det ligger lite lågt). http://www.hypofysis.se/default.asp?sida=diagnosghbrist&parent=diagnoser

Läkaren undrade om jag hade nåt förslag på hur man kunde förbättra vården för kroniskt sjuka.. Jag sa vad jag tyckte/önskade, kort; att patienten kommer till ett ställe/har en kontakt och att de olika mottagningarna kommer till patienten, det samordnas (som på barnreuma). 

Utredningarna fortsätter … Men uppskattar mycket när man får en chans att berätta hur illa det faktiskt är och vad som kan förbättras inom vården, att nån bryr sig och lyssnar är som bekant inte att förakta, även om en lösning ligger långt fram. Det är frustrerande att bara ha frågor och nästan inga svar. I SLE-gruppen frågas om klimakteriet emellanåt. Samt graviditet/barn. Inte en enda, förutom jag, frågar om pubertet (utebliven). Det är jävligt ensamt att vara ensam om ett så stort problem?

?

Nyare inlägg »